Johanna´s Funderingar...

Jag insåg nyss att det var den 2 juli förra året som min älskade förebild morfar somnade in, är inte det ödets ironi?

Jag önskar att jag hunnit berätta för morfar att jag skulle få en liten, men vid det laget var inte ens den lille påtänkt. Jag önskar just därför att jag tillhör de få 5% som får bäbi på beräknat datum, för det vore ett fint sätt att komma ihåg morfar. Livets kretslopp, liv & död, reinkarnation, återfödelse, eller vad man nu än vill kalla det...ett fint sammanträffande är det åtminstone, sen får man tro vad man vill.

 

På Lindex finns dessutom såhär söta klänningar, så hade man varit helt säker på att det är en liten girlie som huserar därinne så hade jag definitivt köpt en, eller två klänningar till sommaren – ursöta ju!

God damn, ni kan inte ana hur less jag är! Ok, vissa av er förstår nog, men det är en konstig känsla. Nu är det så nära, men ändå så långt borta, så då tryter tålamodet. Jag vet att man inte ska haka upp sig på en viss dag, men det gör man ändå eftersom det trots allt ändå är BF-dag. Varenda dag som går utöver kommer att vara en lång plåga & jag har fan inte tid, ut ska den nu!

Dock känns det lite annorlunda nuförtiden. Sista 4 dagarna har något förändrats i min kropp, känslan har bytts ut litegranna. Jag har sjukt ont i ”skrevet” när jag går & ska ställa mig upp & det är nån form av konstig senadragskänsla som går ut i insidan av låren också vilket gör mig nästan oförmögen att både gå & stå. Jag kan omöjligt lyfta benen, speciellt inte höger ben & detta gör mig till en elefant när jag ska vända mig i sängen – det tar lätt 3 minuter att byta sida & innan dess har jag väckt både Ozzman & Baby.

Dålig sömn har jag förstås, men aldrig så dålig som dessa dagar så något händer helt klart. Jag bara vänder & vrider hela tiden, det är omöjligt att få en lugn stund, eller att på något sätt ligga bekvämt. Det kryper i benen, sparkas i magen & kliar överallt!

Onda värkar har jag haft också, tack & lov! Nu vet man ju inte vad man ska känna efter på, men första dagen hade jag typ 4 JÄTTEONDA värkar under 2 timmar, dagen efter hade jag bara 2 tyvärr & igår hade jag bara en onding. Typiskt att det blir färre med dagarna, jag vill ju ha fler! Värst aktivitet är det då på kvällarna, sammandragningarna är i princip konstanta nu även om inte dessa gör ont.  

Samtidigt, va fan händer inget för, hur länge ska man gå såhär?! COME ON, GET OUT!!!!

Hur länge går man med riktigt onda förvärkar, nån som vet? Jag menar, från att inte ha haft några onda alls (knappt några förvärkar överhuvudtaget) så har de helt plötsligt blivit onda + att jag har konstanta sammandragningar - jag vet att det är för mycket att hoppas på att något är på gång, men får jag gå 2 veckor över så gråter jag blooooood!

Idag tänker jag på dig Kajsa! Jag hoppas att det kommer ut en snutt nu, men jag ska erkänna att jag är grymt avundsjuk eftersom jag själv håller på att tappa tålamodet – att det ska ta sån tid!

Värk på nu & värk uuuuut – jag vill se vad som gömt sig därinne! Hoppas förövrigt att du har en underbar dag vad som än händer ;-)

Dumdumma Sanna Bråding, hur orkar hon? Nu har hon mage att klaga på att ”tjejer straffas hårdare än killar” & att hon överväger att överklaga sitt straff som jag tror var på 3 ynka månader.

2. Det är ju inte så att hon bara brukat kokain, det finns ju även väldigt starka misstankar (& egentligen även bevis på) att hon sålt kokain. Säljer man droger så är man ju inte bara en missbrukare, då är man ju även en langare.

4. Hennes pojkvän fick vad jag förstod typ 1 år & 8 månader för samma brott. Straffas verkligen tjejer (& kändisar) hårdare?

Jag vill bara klaga på att hon gnäller så förbannat jävla mycket. Att hon är ett pundarhuvud har man ju nästan förstått eftersom hon alltid vart rätt extrem, men då får hon väl för fasiken ta konsekvenserna när det uppdagas också. Gnäll inte över ett skitstraff på 3 ynka månader, hade det varit en ”normal” människa istället för en känd så lovar jag att straffet varit betydligt hårdare.

Vill poängtera att jag i övrigt inte ens har en åsikt om Sanna Bråding, men just gällande detta så var det då ett jävla gnällande!

Efter att alla tyckt att jag ska ta den bruna telefonen, så beställde jag igår – det blev en rosa! Typiskt Fröken Tvärtemot. Faktiskt så var jag inne på den bruna alldeles från start, men efter att ha sett båda färgerna på YouTube, så var faktiskt inte den bruna alls lika snygg som den såg ut på bilden. Alla bilder är ju alltid så överperfekta, men i Real Life ser de ju faktiskt annorlunda ut.

Jag var alltså inte lika impad av den bruna när jag såg den IRL, så då tog jag den rosa, även om den eventuellt kan se lite plastig ut som vita telefoner ofta gör. Skitsamma, rosa är tjejigt & sött & för en gångs skull ska jag ta något ”sött” framför något ”fränt”.

Tack ändå för synpunkterna! Kom nu Herr Fån, i´ll need you!

Grattis till pojken Evelina!

Jag vill också ha nu...

Måste göra ett inlägg om sötepojken min också, han är så söt att det inte är underligt att jag har hål i tänderna stup i kvarten! Jag insåg det en dag att jag inte vet vad jag skulle ta mig till om jag inte hade honom, jag kan inte förstå vad jag gjorde Pre-Ozzy…Hade jag något liv? Hur klarade jag mig utan honom? Gash damn it, shopping i all ära, men Ozzman är definitivt den bästa shoppingen jag gjort i mitt liv.

Här nedan ser ni hans senaste favorit, den nyinskaffade ryamattan. Vi köpte denna senast vi var på IKEA & den blev genast övertagen av Ozzy & utsedd till hans lekmatta. På lekmattan samlar han alla sina saker & han vet mycket väl vad man menar när man säger de olika "namnen" åt honom vilket gör att han går & hämtar det man säger åt honom.

Från vänster: "Tennissaken", "Pipis 1", "Pelikanen", "Pipis 2" & "Storpipis". Ovanför ser ni "Larven", den svartvita stora saken, den går han ofta & drar runt på trots storleken. Med på bilden är även 2 av hans ben & ben har han gott om eftersom han är en bortskämd ung man. Leksakerna har definitivt olika prioritet, allra populärast är "Pipis 2" (har tomteluva) & "Storpipis". Som ni märker så har en en "thing" för långa saker, han skulle förmodligen bli helt wild n crazy om han fick träffa en liten tax!

Det ser kanske väldigt arrangerat ut på korten, men jag kan berätta att det är just de det inte är – därför är det så roligt. Ozzman samlar verkligen på sina grejer & det ÄR faktiskt HAN som lagt dem sådär fint. Han blir förövrigt helstirrig om han tappat bort någon grej, nästan varje kväll får vi öppna sovrumsdörren så han får springa ut & hämta det han just då kommit på att han glömt ta med sig in.

Tilläggas bör är dock att han inte alltid är så ordningsam, när vi har nystädat här hemma så ser det ändock ut som vi har en treåring som bor här, hans grejer ligger verkligen ÖVERALLT! Vi brukar stoppa dem i en back, men han är snabb på att tömma backen igen.

Jepp, det var kvällens kärlekshyllning - I ADORE YOU MAN!

Barnvagnen drog jag in från förrådet häromdan så nu är den readysteady - kom fram nu bebis! Är fortfarande grymt sugen på att testköra den för den verkar ha ett mycket härligt gung. Dock har jag ju väntat jättelänge på det nu, så nu kan jag nog vänta ett par dagar (snälla, INTE VECKOR!!!) till. Skynda dig på att komma ut tack!

Dagens arbete ser ni nedan. Sydde ett täcke + påslakan till barnvagnen. Påslakanet är sytt av det grymt snygga döskalletyget jag ebayade & det blev riktigt bra tycker jag.

Med på bilden är även den halvfärdiga pläden i leopardtyg & röda sidosömmar. Den är inte klar än & det var konstigt nog svårare än jag trott, så jag är inte alls nöjd med den. Nåväl, övning ger färdighet & jag ska definitivt göra mitt bästa för att tvinga bebis att bli en hårdrockare.

Japp, nu har den första i juligruppen fått!

Grattis Helena!

Bild & övrig info finns här…