Johanna´s Funderingar...

Att långsamma människor triggar alla mina vansinnesknappar har jag redan konstaterat i det här inlägget. Nu måste jag bara skriva några saker till som stör mig nåt så gud förbannat, även denna gång butiksrelaterat. 

1. Det absolut värsta jag vet är när den före dig i kön är oförberedd. ”39.50:- blir det” säger kassörskan & FÖRST DÅ börjar kunden i fråga leta efter plånboken. Plånboken ligger ofta i gömd i en handväska eller liknande attiralj & detta letande kan alltså dra ut på tiden nåt enormt. Själv är man liksom beredd med plånboken, man håller i den medan man står i kön för att på så vis slippa leta när det väl är dags att betala & på så vis sakta ned kön & reta upp övriga kunden. Är förberedelse så mycket begärt?

 

2. Det som gör punkt nummer 1 ännu jobbigare än när människor ska börja rota efter sina mynt. De kan räkna upp 44.50:- i mynt istället för att bara slänga fram lite på måfå & detta växelletande tar en evinnerlig tid. Måste verkligen alla småmynt användas vid ett & samma tillfälle, kan de inte nöja sig med några?

 

3. När man tror att allt plånboksletande & myntskramlande är över då kommer dem – KUPONGERNA! Det är nu åldringarna kommer på att de har en kupong på falukorv som måste nyttjas, för den ger minsann 2 kr i rabatt. Problemet är bara att hitta den bland alla andra kuponger & letandet kan pågå länge. När väl kupongen kommer fram så visar det sig allra oftast att erbjudandet redan gått ut & så är allt letande förgäves. Åter igen, förberedelse tack!

 

4. Nu tror man äntligen att de är ens egen tur, men ta i trä – ta aldrig ut segern i förskott. Vid det här laget händer det relativt ofta att något ska klagas på, ”Ska mjölken verkligen kosta 7,50:-?”, ”Slog du in erbjudandet nu?”,  osv. De går ofta helt ogenerat igenom kvittot vid kassörskan för att se att allt stämmer & därmed hindrar de min framfart. Ibland händer de att de tar fram ett gammalt kvitto från förra gången de handlade & påstår att något blev fel.

 

5. Slutligen kommer det då, allt är frid & fröjd & de får växel tillbaka – då är det dags; de ska plocka in allt i plånboken igen. Det går inte att ta slantarna i handen & packa in dem lite längre bort, nej, de ska omsorgsfullt lägga alla sedlar & mynt perfekt placerade i plånboken & det får inte bli nån knövel eller  liknande. Detta tar ungefär lika lång tid som punkt nummer 1. Det värsta är att de står precis vid kortdragaren vilket gör att jag inte kan ta mig fram & betala mina varor. Känner de inte att de är i vägen, har de inget förnuft?

***

 

Ja, idag är jag lite irriterad. Kan inte folk skaffa sig lite butiksvett?