Johanna´s Funderingar...

Baby hade köpt smaskiga dumleklubbor häromdagen som skulle förtäras.

Dock blev vi mycket besvikna när det visade sig att de hade bytt ut de sedvanliga träpinnarna till papperspinnar! Tänk er själva, världshistoriens segaste klubbor på pinnar av wellpapp? Jag kan ju ge er en hint om att det fastnade en hel del papper i själva klubban & det kändes ju inte så fräscht direkt. När man var liten så brukade man ju dessutom gnaga av den sista kvarvarande kolan från träpinnen, men detta är idag ett minne blott om du inte gillar kartongsmak.

Trist.

Nåt som jag tycker är nostalgiskt är plockgodis! Minns ni när man var liten & gick på tjorren med 15:- i sin svettiga hand? Det gällde att få så mycket olikt godis som möjligt för den slanten & tro´t eller ej, förr fick man mycket för 15:-

Kinderägg var ju redan då populära & godishalsband tuggade man ju också på relativt ofta. Det var dessutom tider när S-märken fanns att finna i godisdiskarna & på vissa ställen kunde man även köpa dem styckvis – göttigt! Nu var det länge sedan jag såg ett S-märke faktiskt?

Den formgjutna gelefiguren vet jag inte vad de kallades, men jag älskade dem. De var ofta i form av nån slibbig insekt eller liknande & de smakade egentligen ganska kemiskt. Åt faktiskt en sådan i somras på Kioskpiraten i Piteå & jag tror även jag spottade sådana här på Statoil häromdan?

Ja, vilka minnen man har till enbart godis – jag har dessutom många fler på lager! Återkommer!

(Tjorre betyder ju givetvis "kiosk"...döh....)

Jag ägnar ett blogginlägg till det godaste barndomsgodiset  –  ett godis som dessutom forfarande finns i viss utsträckning. Remmar, snören, snablar, snurror – kärt barn har många namn!

Fatta så sjukt gulliga påsarna var på 80-talet, de var mycket finare då än nu - man blir ju nostalgisk av att bara se på omslagen! Kolasmaken representerades av en cowboy, lakrits av någon djungelmänniska, saltlakrits av en sjöman & hallon av en indian. Nu finns väl inte hallon längre, visst är det jordgubbssmak på de röda snörena?

Hursomhaver hade jag dött av lycka om Malaco hade fått för sig att gå tillbaka till dessa gamla charmiga påsar istället för de nya, moderna påsarna med någon töntig elefant. Det var bättre förr, det är ett som är säkert!

Nåt som var ännu godare än själva snörena var givetvis snablarna & snurrorna. Snablarna var långa & ganska grova, samt lite tvinnade & snurrorna var uppbyggda av en lång bred sträng som rullats ihop till en snurra, den hade ”infrästa spår” i strängen & i mitten på dessa snurror så hittade man en rund stenhård godis som smakade skit. Båda snablar & snurror kom i smakarna jordgubb(hallon?), kola & lakrits & dessa kunde man hitta i disken på diverse bensinstationer, alternativt kiosker.

Snablar & snurror har vart borta grymt länge från åtminstone Vilhelmina, men häromdagen såg jag röda snablar i kassan på OK! Dock var det rena rövarpriset mot förr, 10(!!!) kr! Jag tror de gick på typ 4 spänn på 80-talet. Iaf så köpte jag givetvis en röd snabel som generellt smakar lite kemiskt faktiskt, men den var jättehård & inte alls god. Tricket är att de ska vara fräscha & sega, inte hårda & töra.

Snurror & Snablar kanske finns i välsorterade kiosker i stan, för här går de inte att få tag på längre – trots att det var bland det ”vanligaste” godiset jag minns från det att jag var liten. Snablarna kom även ut i påsform ibland & kallades ”Mini-Snablar”. Dock var dessa aldrig riktigt lika charmiga som de riktiga bensinmackssnablarna.

Jag saknar snablar & snurror, vars tog ni vägen?

”En tablettask är ett slags ask i kartong som innehåller godistabletter. Askarna är oftast ganska så små och innehållet brukar väga omkring 25 gram. På många askar står det "öppnas här" på den lilla flik som skall tryckas in för att man ska kunna öppna locket på asken”

Fick en nostalgisk känsla när jag råkade på några gamla tablettaskar jag inte sett på länge – jag slog slag i saken & googlade på ämnet! Det är absolut inte lätt att hitta bilder & fakta på våra härliga gamla tablettaskar, men några kommer fram & man minns helt klart mer & mer när man ser dem.

Här minns jag egentligen bara Kalle Anka tror jag, men de ugglan var så fin så den fick också haka på. Flinta är jag osäker på? Kanske sent 70-tal eller är det en 80-talsask?

Jättedåliga bilder, men jag ville bara påminna er om dessa schyssta gamla halsisar – Tenor, Domino, Tulo & Figaro. Jag tror även Baryton var en vanlig halsis. Ett starkt barndomsminne jag har är att Ewa & Sarahs farmor alltid bjöd på Domino – jämt! De var förövrigt goda ju, vars tog de vägen? Såhär i efterhand börjar jag ana nån koppling på Tenor, Domino, Figaro & Baryton - är alla döpta efter typ nåt operaaktigt eller?

 

Knasen var ju grymt goda & jag är osäker på om de finns kvar? Dessa har jag ätit mycket under min uppväxt & om jag minns rätt så tror jag det var moster Gudrun som var tokiga i dessa? Jag kan dock minnas fel. Det var kolafyllning med chokladöverdrag iaf.

 

Violtabletter åt jag & Ewa som galna & de finns kvar än idag. Det svåra är bara att få fräscha tabletter, ofta är de stenhårda fastän de bör vara toksega. De är så sega att de sätter sig exakt överallt i tänderna, men de gör inget, för de är ruskigt goda. Vi vet dock inte en enda man som uppskattar en god violtablett, så jag antar att det bara är en tjejgrej. Emser finns också än idag & de har funnits länge. De är grymt goda halstabletter & det är dessa som många löser upp i varm mjölk & dricker när de är förkylda. De svarta pastillerna här är salmiak, jag hittade ingen ask för dessa, men de såg ut såhär & smakade typ…tja…så goda var de egentligen inte, men de fanns då under hela 80-talet.

 

 

Ovan: Salt i Sol (hederliga lakritspastiller), Tuffy (tror de gick att finna i Tom&Jerrypåsar), Pelle Svanslös, Zoo lakrits & Fantomen. Alla dessa minns jag mycket väl, men Mörk Halstablett är jag osäker på. Jag minns utseendet, men jag tror inte jag ätit den? Allmänt coola omlag hade askarna förr iaf!

 

Smurfaskarna tillhörde givetvis mina favoriter, speciellt lakritssmurfen (den gula kartongen). Den gröna var gelegodis, den röda var lite hårdare, men sega pastiller & den gula var som sagt saltlakritspastiller. På baksidan av askarna gick det att finna olika avbildade smurfar, olika på alla askar.

 

 

Givetvis har jag hittat fler askar på nätet, dock är de mycket svårfunna, men det är dessa som jag tagit upp som jag kommer ihåg. Antar att de just är ifrån 80-talet helt enkelt då jag som liten knatte knaprade pixiaskar i frenesi.

Hade ni någon speciell barndomsfavorit?

När jag ändå låter sniken & talar om dyra priser (se föregående inlägg) så måste jag även klaga på prissättningen på choklad. Ska man köpa en 200gr´s Marabou så tänk på hur mycket du är villig att betala;

1: ca 16 kr på Coop

3: ca 28 kr på OK

Jag undrar just vad det rekommenderade priset för en sån här chokladkaka är? Får man trissa upp priserna hur mycket som helst, eller finns det ett min/maxpris? Undrar vad den kostar i stan?